Vi bodde tillsammans med Anna och Martin som vi också tränade med under träningsdagarna. Det gjorde att vi fick en kickstart på vår utveckling och fick massor av bra tips på främst hur man ska tänka i manövrar när man bara är två ombord. Under träningsregattan seglade vi också mycket i The Sollent och testade båda utloppen för att få en uppfattning om vad som hände med strömmen osv.

 

Vi seglade Q2 som det kallades, alltså kvalifikations tävling nummer två. Vi startade klockan 13 precis utanför Cowes för att segla en kort kryss inne på The Sollent och sen åka ut vid The Needles med full medström. Racet började väldigt milt, 8-10 knops vind och sol. Vi gjorde den absolut bästa starten i racet vilket var riktigt kul, vi var med de första lagen initialt, men tappade då vi inte fokuserade tillräckligt på strömmen. Den hade en mycket större betydelse än vad vi tänkte. Lagom till att det blev mörkt ökade vinden rätt fort och vi hade 25 knop i medelvind. Vi tog ett rev relativt snabbt vilket vi tjänade på. Det byggde också rätt mycket sjö längst Isle of Wight och det blev rätt svårseglat med båtarna som vi seglade. Sun Fast 30 OD har en väldigt bred för, vilket gör att det blir ganska stampigt. Men det gick bättre än vad det kändes och vi seglade upp oss. Det som var det roligaste under båda racen var att det var så tajt hela tiden, man kunde aldrig slappna av.

 

När vi nästan var inne i The Sollent på morgonen med ungefär 3-4 timmar kvar till mål, gick vi bak för att ta bort sjögräs från rodren såg då att en bult till ena roderfästet höll på att trilla ut. Bulten var helt utskruvad, hela roderfästet satt löst och efter ett tag började rodret att wobbla. Vi försökte skruva in bulten igen men de gängade inte och de saknade en mutter på insidan. Vi försökte komma åt men lyckades inte utan kontakta de som hade ansvar för båtarna. Vi fick då reda på att man måste, för att komma åt rodren, gå in från en lucka från insidan som satt med 18 skruvar. Med andra ord tog det ganska lång tid innan vi fick ordning på det och under tiden vågade vi inte pusha båten då vi var rädda för att rodret skulle lossna helt från båten. Men efter lång tid och mycket krypande lyckades vi få fast rodret någorlunda så vi kunde fortsätta till mål. Tyvärr tappade vi en del distans under tiden och även placeringar och slutade 10:a av 11 stycken i mål. Men med de förutsättningarna var vi ändå nöjda med hur vi lyckades lösa problemet.

 

Det vi tog med oss generellt från det racet var att man, oavsett hur kort tid det var, skulle ta sig in på grundare områden om det var motström och tvärtom om det var medström. Tyvärr fick vi lära oss det den hårda vägen, majoriteten av fältet gick lite längre in mot land än vad vi gjorde. För oss var det nog en kombination av osäkerhet, att vi inte vågade och att vi inte riktigt förstod hur stor skillnad det var att gå det sista lilla.

 

När vi väl gick i mål hade vi inte sovit något och var ganska trötta men det var bara att ladda om så fort det gick. I och med att vi inte kom topp 5 och kvalificerade oss till finalen var det 24 timmar efter målgång dags för “repicharge race” som är andra chansen racet där vinnaren fick en plats till finalen. Med mycket hjälp från Anna, Martin och Jimmy kunde vi sova så mycket det gick medan de hjälpte oss få i ordning båten inför dagen efter.

 

 

Med många lärdomar från förra racet var vi taggade på ett till och försökte inte tänka på att vi var trötta. Det här racet hade en väldigt rolig bana, först en djungelbana inne på The Sollent och sedan ut genom The Needles, västerut för att segla tillbaka runt ön. Till det här racet tog vi verkligen med oss att vi behövde fokusera mer på strömmarna vilket vi gjorde och också tjänade på vid flera olika tillfällen. Det som var mest spännande under det här racet var när vi skulle ut från The Needles och beslutade oss för att gå genom och över revet. Det var något vi bara pratat om att göra men vågade göra det ändå vilket kändes bra. Det var riktigt stora vågor när vi passerade revet och lodet visade alldeles för lite marginal men som tur var gick vi inte på.

 

På många av bogarna var det mycket gränslandet av vilket segel man skulle ha. Vid ett tillfälle valde vi helt rätt och tjänade mycket gentemot de andra båtarna och vid ett tillfälle fel och tappade. Där kände vi att vi hade behövt mer rutin i båten på vad som fungerar bäst. Under största delen av racet blåste det mellan 10-20 knop men mot slutet blev det helt stiltje där placeringarna gick mycket upp och ner men det slutade bra just för att vi tänkte helt rätt med strömmen vilket vi var väldigt nöjda med. I mål kom vi till slut på en 6:e plats

 

I och med det slutade vi på en 16:e plats på VM:et, av 21 stycken deltagare. Vi hade inga förhoppningar på resultatet men det är såklart hade det varit roligare att placera sig bättre men å andra sidan var vi det yngsta laget på plats och det laget med minst erfarenhet. Om vi hade seglat om regattan nu är vi säkra på att vi hade presterat bättre vilket känns riktigt bra och det gör oss också sugna på att segla mer.

 

Tack så jättemycket för att du har lagt så mycket tid på att hjälpa oss med förberedelser och kontaktat så mycket folk, det betyder supermycket för oss!

 

Vi hörs och ses på hamnplan!

Hälsningar,

Ida & Simon