Stjärnspäckat på Raid Revenge

Sist in med bara en vecka till start så meddelade Darren Bundock, regerande F18 världsmästaren med Jeroen Van Leeuwen, (och regerande Raid Revenge mästarna), att han fått en lucka i sitt America’s Cup engagemang och gärna ville delta igen och kompletterade det redan kändistäta startfältet till att då innefatta både världsettan och regerande världstvåan, Mischa Heemskerk med Bastian Tentij.

Mischa Heemskerk och Bastian Tentij.

Världsmästaren i Tornado Lordanis ”Dany "Paschalidis" deltog för andra året i rad med Gustaf Dyrsen.
– När jag sade till Dany att det var kul att han kommit tillbaka igen så fick jag svaret med varm röst, "Petter... I will always come to Raid Revenge as long as it exists!", berättar Petter Karlberg, ordförande i F18-förbundet och en av organisatörerna.

Carolinj Brower seglade med Thomas Ekefalk (regerande SM-mästare med Magnus Lövdén). Carolinj har bland annat gjort tre OS, seglat Volvo Ocean Race och blev nyligen historisk när hon vann senaste Round Texel (35:e upplagan), som första kvinna någonsin.

Från grannlandet Norge deltog den Nordiska Mästaren och OS-medaljören Ole-Petter Pollen, som seglade med Pål Kirkebø.

Tim Shuwallow och Charlie Begemann seglade fantastiskt stabilt och tog hem segern, dock med den minimala marginalen 1 poäng tillgodo över fjolårets vinnare av Raid Revenge, Darren Bundock och Jeroen Van Leeuwen.

Resultat

Officiella hemsidan

Läs Petter Karlbergs (F18-förbundets ordförande) rapport från tävlingen:

Helgen bjöd på fantastiska förhållanden med goda vindar på dagarna och fina soliga kvällar till middagarna och bastubaden.
Vi kunde inte ha bett om mer och alla var härligt "raidmosiga" när vi kom i hamn på söndagen efter 150-200 distans över tre dagars studsande bland grynnor och skär och 21 timmar konstant racing i Stockholms södra skärgård.

Dag 1:
Starten på fredagen var planerad till 10.30 men fick skjutas fram en timme i väntan på vinden. Men vinden kom och byggde upp till att bli en stadig och fin dubbeltrapets kryss hela vägen ner till Rånö, årets basläger.
Under vår framfart så fick vi ett något oväntat hinder i vår banstreckning, en ubåt som verkade mindre förtjust över att få 25 framrusande F18 runt sitt bogvatten, men vi uppskattade mötet, förutom att den var lite i vägen kanske.

Tim Shuwallow med Charlie Begemann spikade båda fredagens etapper och jag tror att uttrycket "underdog" skulle kunna användas i sammanhanget med tanke på det minst sagt respektingivande startfältet.
Vi vet att Tim är snabbare än vinden normalt, och ackompanjerad av Charlie (3:a på Dutch Open 2012), så visade de sig vara snabbare än både världsettor, världstvåor och diverse OS medaljörer också.
Väl framme på Rånö så blev det grillning och "bar" häng med vacker kvällssol i goda vänners lag. En perfekt start på en perfekt helg.

Dag 2:
Lördagen startade med regn och friska vindar, skönt busväder med stadiga 8-9 m/s, super raid förhållanden helt enkelt.
Mysingen bjöd på fina vågor som det gick att få till lite sköna surfar på i undanvindarna, underbart!
Dagens stora utmaning blev en smitväg som de flesta inte kunde motstå och tyvärr skördade 10-talet daggerboards och en båt, som tyvärr blev tvungen att bryta tävlingen efter att deras daggerboards slagit rakt bakåt in i skroven.
FIN 36 med Mikko och Matti Nieminen fick hjälp att få in sin båt till fastland och anslöt senare igen på kvällen till vår middag och hälsade glada att "vi kommer igen nästa år, utan tvekan!”
Efter ett lunchstop på vattnet vid Nynäshamn gick dagens andra ben upp till norr om Muskö och med specialtillstånd för passage vid Muskö basen för våra utländska team så blev det ett knivigt vägval.
Antingen den klart kortare vägen förbi Musköbasen inomskärs eller det längre benet ute på Mysingen i ostörd vind.
Jag och Robert Albinsson, min kära soulmate och gast, valde yttre vägen och det blev en fantastisk lång härlig halvvindsbog med tjutande daggerboards, i alla möjliga oktaver, ståendes längst bak i dubbeltrapets och dryga 20 knop med "mysiga" vågor som gav lite extra adrenalin till upplevelsen.
När man hänger längst bak i trapets och flyger fram och allt bara tjuter så slås jag av att det är en svårlagen upplevelse av välbefinnande man infinner sig i och man känner att man verkligen lever 100 procent i nuet, en super boost för själen, meningen med livet känsla.
Det visade sig att det längre benet var snabbast, och jag förmodar att det var
ett roligare vägval också.
Lördagens 1:a ben spikade återigen av Tim och Charlie och 2:a benet spikades av Darren Bundock och Jeroen Van Leeuwen.

Ställningen i toppen efter 2:a dagen:
Tim Shuwallow/Charlie Begemann, 7 poäng, (med 3 spikar på 4 race!)
Darren Bundock/Jeroen Van Leeuwen, 9 poäng
Carolinj Brower/Thomas Ekefalk, 14 poäng
Mischa Heemskerk/Bastian Tentij, 16 poäng

Väl i hamn igen på Rånö så blev det en del meckande med diverse vingklippta
daggerboards med mera.
Efter meck så blev det bastu i fina kvällssolen och en välförtjänt bira, total komplett harmonilycka, och sedan en mycket frikostlig middag som intogs med god aptit.
Enligt uppgift så intog vi glada seglare dryga 30 kilo kött, cirka ett halvt kilo per
person.
Alla var ganska slitna men väldigt glada och nöjda efter dagens krävande förhållanden så kvällen blev ganska ung för dom flesta som prioriterade att vila upp sig och samla krafter inför söndagens respektingivande vindrapporter som framkommit under lördagkvällen med uppgifter om 11-14 m/s och ökande till 13-15 m/s och det kändes lite som vi kanske skulle kunna bli inblåsta.

Dag 3:
På söndagsmorgonen så hade vindrapporterna tagits ner till måttlig vind och det såg ut som det skulle kunna spricka upp och bli sol fram på dagen och med lite mer tryck, som en dröm!

I dis och ganska måttlig vind drog vi iväg och fältet spreds ut över hela Mysningen ganska snabbt och allt gick ut på att söka tryck.
Vänsterkanten mot Muskö visade sig vara fördelaktig och båtarna på den kanten började dra ifrån och vi kände att det var rätt tungt att ligga på högerkanten just då, i mindre tryck och se att vi hade en lång väg över till trycket och toppfältet började försvinna iväg i diset.
Väl över på "rätta" sidan började vi pina på och avancera i fältet till våra stora glädje, och 200 procent fokus.

En parantes, vid ett tillfälle så gjorde jag en veckas träning med Helge
Sachs (GER), för att jag tänkte att jag skulle försöka att förbättra mina seglingskunskaper och det som fastande mest under den veckan var Helges
stenhårda tyska uppmaning, "PETTER! YOU ARE NOT FOCUSING!" för första
gången på senare år så kände jag att jag faktiskt fokuserade – utan att ha
fantomrösten från Helge i huvudet spökandes.

Vi höll oss i trycket som flyttades över mot högerkanten, med oss och med någon "där uppe" som gillade oss och gav oss ett rejält lyft som en "bananböj" upp mot målet och hux flux befann vi oss på en tionde plats framför båtarna i lovart på vänsterkanten som tappat trycket och gick långsammare.
Efter att kommit upp på utsidan av södra Ornö så tilltog vinden och så
befann vi oss återigen i en härlig lång halvvindsbog med tjutande daggerboards upp mot 1:a etappens målgång.
Väl framme så blev det ett kortare lunchstopp och med ökande vind som sakta men konstant tilltog och började ge mig en lite nervös känsla att lördagens vindrapport kanske skulle slå in. 13-15 m/s, överlevnadssegling.

Precis innan starten för 2:a benet så var det rejält tryck med rätt mycket vita gäss och minst en som båt slog omkull på vägen ner till startlinjen och jag tänkte att nu jäklar blir det att hålla sig på rätt köl som är det vinnande konceptet.

Tim Shuwallow med Charlie Begemann (mitten) kan nu njuta av den stora
äran och skryta med en Guld Budda Groda.

Men vinden satte sig och det blev en super häftig kryss hela vägen upp till Saltsjöbaden och slutmålet för vårt äventyr.
Väl framme vid målgången så fick vi alla ett varmt mottagande av glada fans och groupis på piren, busvisslandes och handklappande med glada tillrop.

Tim Shuwallow och Charlie Begemann seglade fantastiskt stabilt och tog hem segern, dock med den minimala marginalen 1 poäng tillgodo över fjolårets vinnare av Raid Revenge, Darren Bundock och Jeroen Van Leeuwen.

Petter Karlberg, Foto: Love Strandell