Fram till söndag pågår den andra delseglingen i AC-serien, den här gången i brittiska Plymouth.
Stefan Rahm, SSF:s sportchef och förbundsdirektör, fick chans att vara med under en delsegling i pågående AC-serien i Plymouth. Hans erfarenhet är viktig för SSF:s arbete i att utveckla sporten även på hemmaplan. Läs del 1 om hans spännande upplevelser ombord på Artemis.
AC 45 båtarna med sina vingmaster ligger majestätiskt i hamnbassängen. Snyggast är Oracles två båtar Team New Zealand och franska Aleph. Deras färgade vingar utgör enorma färgpelare och är ett spektakulärt inslag i den gamla grå industrihamnen.
Det är Americas Cup world series i Plymouth och jag ska få hänga med på Artemis AC45 i det sista av tre race som ska köras under dagen. Det första ska ta 38 minuter och de två efterföljande 17 minuter styck.
AC45-katamarner bjuder på den för tillället mest spektakulära seglingen.
Till själva America's Cup 2013 seglas den ännu större, ännu snabbare
storasystern AC72. Foto: Ricardo Pinto
När jag kommer ombord precis efter målgång i det andra racet är det bråttom. Åtta minuter mellan målgång och nästa start och på dessa tre minuter ska det hinnas med en hel del. En snabb debrief, dricka äta och byta segel. Ian hinner i alla fall kolla ut över banan och meddela att brisen kommer att öka något när det är dags för start. Då båten inte har någon levande kraft, placerar sig hela fältet i stort sett stilla på halvindsstartlinjen. Några i lä och några i lovart om svenska Artemis.
"Att jag fått chansen att köra America’s Cup för
några år sedan är coolt men det här är bättre."
Terry drar rodret vid exakt rätt tillfälle och när starten går skär vi linjen perfekt. Samtliga har fullt häng i hängbanden likt värsta laserseglarna. Närmast har vi till halvindsmärket och när byn träffar oss powerhikar besättningen och vi rinner över franska Energy i lä. Andy springer ner och hissar gennakern. När fören är vid bojen kallar Terry ”unfurl”, gennackern vecklas ut och båten accelererar samtidigt som vi svänger runt första bojen först.
Imponerande: 10 000-tals besökare en vardag i september. Foto: Stefan Rahm
Pulsen ligger på 85 procent av maxpuls, callen kommer kontinuerligt. Racet är extremt tight. Taktik-, strategi-, manöver-, trimcalls fyller hela racet och de fem kämpar som dårar om utrymmet att kommunicera, trimma båten, hänga och utföra de nödvändiga manövrarna.
Vi vinner racet och jag är imponerad. Att jag fått chansen att köra America’s Cup för några år sedan är coolt men det här är bättre. Segling på hög nivå handlar mycket om snabbhet, kommunikation, och fysik men det här är ännu tätare, tightare, snabbare och fysiskt mer krävande.
Hade jag varit ung hade jag siktat på det här. Jag hade utvecklat min snabbhet i en skiff eller flerskrov gärna på korta banor, jag hade utvecklat taktik, starter och kommunikation i matchracing och jag hade gått över till att kommunicera på engelska direkt. Sannolikheten att det fanns ett svensktalande team när jag var färdig skulle vara mininmal och man hinner inte översätta sina calls.
Med på Artemis idag var Terry Hutchinson, Morgan Trubovich, Andy Feathers, Ian Percy, Sean Clarkson med en sammanlagd meritlista som räcker över engelska kanalen.
Stefan Rahm
Missa inte Stefan Rahms tankar kring själva tävlingsarrangemanget som publiceras på www.svensksegling.se på helgen.