I Perth användes ett helautomatiskt system för att sköta startproceduren. Bland annat för att undvika mänskliga misstag.
Nyss hemkommen från Perth kan man konstatera att seglings VM för de olympiska klasserna var ett fantastiskt seglingsevenemang. Detta trots att den tillförlitliga sjöbrisen ”Fremantle doctor” inte behagade dyka upp så ofta som seglare och arrangörer önskat.
Totalt tävlade 1100 seglare fördelat på 800 båtar och 79 nationer.
Organisationen startade sitt arbete 2007 och när tävlingen väl drog igång arbetade 30 anställda och 1100 frivilliga för att klara av arrangemanget.
Seglingen har alltid varit en viktig del för Perth ända sedan européerna bosatte sig här runt 1850. Men inget går att jämföra med 1987 då Americas Cup seglingarna gick på samma vatten utanför Fremantle.
-Då var det helt galet stort intresse för segling här, säger Skip Lissiman som nu var evenemangsansvarig för VM seglingarna i Perth. Och Skip vet vad han talar om. Han seglade på legendariska Australia II som erövrade Americas Cup bucklan 1983 och var med i försvaret av den 1987 i Fremantle.
-Givetvis var det en fantastisk tid då men det är viktigt att vi tittar framåt och ser hur vi kan utveckla seglingen mot framtiden. Det måste vi för att överleva. Det sportsliga kommer givetvis i första rummet men vi måste kunna visa upp vår idrott. I vårt fall fokuserade vi på att presentera seglingen på ett attraktivt sätt för TV och publik, avslutar Skip. Det var mycket lyckat.
De avgörande medaljfinalerna seglades på en centercourt där land begränsade banområdet.
Kulturen att utveckla saker för att finns kvar sedan Americas Cup tiden. Ett par intressanta detaljer från tävlingarna:
Helautomatiskt flaggsystem
Skip har tillsammans med John Rosser utvecklat ett helautomatiskt system för att sköta startproceduren.
-Framförallt har vi utvecklat systemet för att undvika error i hanteringen av våra flaggor men det finns fler fördelar. Seglarna gillar den exakta flagghanteringen och signaleringen, flaggorna och ljudsignalerna sker automatiskt efter GPS tid. Det kräver dessutom minimalt med personer på startfartyget och seglingsledaren kan koncentrera sig på det som pågår på vattnet istället för att organisera alla flaggor som skall upp och ner, säger Skip.
Startproceduren är helautomatisk och drivs av en luftbehållare som skickar upp och ner flaggor och tutar signaler.
Bakom den något hemmasnickrade displayen döljer sig en vanlig PC. Här följer man startproceduren eller sköter den manuellt om man önskar.
Bara på matchracingbanan har vi under detta VM hissat och halat ca 3300 flaggor. Det gick inte helt lätt att övertyga ISAF:s officiella funktionärer om att vi ville ha sifferflaggor istället för signalflaggor och dessutom hissa upp en ny för varje minut. Men vi stod på oss och fick som vi ville. En stund in i regattan var det inte längre några frågetecken kvar och seglarna älskade det. Den publik som stod på land kunde enkelt följa startproceduren.
Alla flaggor, även de som hissas manuellt kommer ur rör som gör att det inte råder några tvivel om när flaggan hissas.
Rundningsmärkena är inget undantag
En kon är den optimala formen. Bred i basen vilket gör att den står stabilt och ger ett anstånd till dragglinan så att den inte fastnar på köl eller centerbord. Dessutom reflekteras ljuset mot sidan av konen och studsar så att den syns tydligt mot seglaren till skillnad från ett normalt märke där seglaren ofta letar efter en mörk skuggsida. Till skillnad från en klassisk tetraboj finns det inga hörn i botten som kan överraska seglaren vid en tät rundning. Dessutom är det lättare att fästa dekaler och banderoller på den släta ytan. Man behöver väl knappast nämna det självklara att motvikter och specialankare utvecklats för de olika bottnarna i Perthområdet…